Blogg-kollen

Jag har valt att granska två bloggar som båda lever på det faktum att människor irriterar sig på dem. Den ena är rubricerad ”The Best Page in the Universe”, och den andra är DavidThornes blogg.

The Best Page in the Universe

Sidan med det ödmjuka namnet är en blogg som drivs av ”internetkändisen” Maddox, och som startades 2002, och har därefter uppdaterats ganska flitigt, omkring en gång i månaden, med en viss svacka i produktiviteten under senare halvan av 10-talet. 

Maddox tycks tillhöra den skara av komiker nischat sig genom att uttrycka sig på så kontroversiellt sätt som möjligt, ett fenomen som man påträffar ganska ofta idag på internet, men kanske inte i samma utsträckning vid sidans uppstart. Konceptet ”internettroll” exempelvis, känner de flesta idag till, men vad jag vet var det inte lika etablerat år 2002. Jag skulle inte säga att Maddox är ett troll, men det finns vissa likheter. Framför allt beträffande avsikten att provocera, som är uppenbart närvarande i Maddoxs verksamhet, både vad gäller språk och innehåll. Den ton som han tillämpar är aggressiv, oförskämd och nedlåtande, vilket bidrar till ett överlägset intryck, och förstärker provokationen i hans åsikter.

Jag kan tänka mig att det finns två huvudsakliga målgrupper för en blogg av den här typen. Den första består av människor som tycker innehållet är roligt. De uppskattar komiken i det Maddox skriver, antingen som satir, eller som en sorts brott mot samhälleliga tabu. I den här gruppen kan eventuellt även människor som genuint delar Maddoxs kontroversiella ståndpunkter räknas in. Den andra målgruppen utgörs av folk som blir arga av innehållet, och som läser bloggen specifikt i detta syfte. Med tanke på den mängd ”hatemail” som Maddox verkar få kan denna grupp inte vara helt obetydlig. Den huvudsakliga interaktionen mellan bloggens besökare och skapare utgörs av just detta: "hatemail", då Maddox vid ett flertal tillfällen publicerat delar av sin inkorg för allmänt åtlöje.

Själva sidans design slår mig som ganska omodern, kanske ett tecken på att den ser ut nu som den gjorde år 2002. Å andra sidan är den ganska minimalistisk (på ett praktiskt snarare än ett konstnärligt sätt), vilket ju går hand i hand med Maddoxs ”no nonsense”-karaktär.

David Thornes blogg

David Thorne är en grafisk designer, som på fritiden ägnar sig åt att hamna i ”fejder” med folk i sin omgivning, oftast via e-mail, där han gör narr av dem på ett eller annat humoristiskt vis, varpå han publicerar konversationerna, till omvärldens förnöjelse.

Bloggen är något svårnavigerad, vilket gör att det kan vara svårt att se nya uppdateringar, och att särskilja dem från sådana som man redan har läst. En annan bidragande faktor till detta kan vara att uppdateringsfrekvensen är låg.

Thorne är, liksom Maddox, ute efter att provocera. I övrigt ser jag dem som varandras raka motsatser. Där Maddox är okänslig, rå och högfärdig är Thorne subtil, underfundig och sarkastiskt ödmjuk. Även om syftet är detsamma: att förlöjliga människor, har de helt olika metoder: aggression jämfört med passiv aggression.

De har också (skulle jag tro) olika målgrupper. Den grupp som läser Maddox för att bli kränkta läser förmodligen inte Thorne på samma vis. Den som provoceras här är inte publiken, utan den specifika person som Thorne gör narr utav för tillfället. Han utrycker inga kontroversiella åsikter som man som läsare kan hetsa upp sig över, utan tvärtom finner jag det troligt att de flesta som läser hans inlägg identifierar sig med honom, snarare än hans offer. Till följd av detta är målgruppen, jämfört med Maddoxs, betydligt mer vänligt inställd till honom som person. Den interaktion mellan läsare och bloggare som Maddox har finns därför inte här: Thorne får inte ”hatemail” i samma utsträckning. Det går inte att uppnå samma komiska effekt genom att publicera sin positiva respons som sin negativa.

Nu är analysen över. Klart slut.